Öka den biologiska
mångfalden, - Förvandla en del av gräsmattan till blomsteräng
Föredraget på måndagens månadsmöte hölls av Birthe Wistbacka och behandlade
frågor som; Vad är en äng? Varför behövs mera ängsliknande områden? Hur skapar
man själv och upprätthåller ett sådant område?
På en traditionell äng kan det finnas mer än 80
växtarter/m². Ju mer växtarter det finns
i området desto mera insekt arter och individer finns det, och desto stabilare
och välfungerande är ekosystemet på ängen.
Pollination:
Över 80% av våra jordbruksgrödor och vilda växter är beroende av insekter för sin pollination. Exempel på viktiga pollinerare är bin, humlor, flugor, steklar, skalbaggar och fjärilar.
Det är viktigt att insekterna hittar föda, dvs nektar, under hela säsongen, – från tidig vår till sen höst.
Detta betyder mao, att det bör finnas olika arter
som blommar under olika perioder under
hela vegetationsperioden.
Det absolut viktigaste du bör göra när du
planerar att anlägga en blomsteräng är att du har kunskap om vilket kvalitet
jordmånen i området har. Är området
näringsfattigt eller är det mycket näringsrikt? Dessa förhållanden spelar in i valet av
anläggningsmetodik. Har du en
näringsfattig yta, är det lätt att få en blommande äng redan inom något
år.
Har du däremot ett område, med hög frodig
vegetation som du vill förvandla till en äng, bör du räkna med att långsiktigt
arbeta med området i flera år.
Inhemska blomfröer är det bästa valet vid
sådden. Våra finländska insekter är
präglade just precis på dem.
Om du inte själv vill plocka fröer från naturen
finns det att köpa färdiga fröblandningar.
Nedan en tabell på anläggningsmetoder för
blomsterängen, beroende på jordmånens näringsinnehåll (enligt Torgny
Backman)
Skötsel metod 1:
Ängar med fattigt till måttligt
näringsinnehåll = låg riklighet av högväxande gräs och
örter. Låt befintlig växtlighet växa fritt
Slå när största delen blommat ut
(augusti/september)
Låt ligga några dagar så att växterna fröar av
sig.
För bort från ängen → Jorden blir magrare → Mer
växter och nyttoinsekter.
Skötselmetod 2:
Ängar med måttligt till högt näringsinnehåll = medel till hög riklighet av högväxande gräs och örter.
Låt befintlig växtlighet växa fritt
Slå en gång i juni (senast före midsommar)
För genast bort från ängen
Slå en andra gång i augusti/september/(oktober)
Låt ligga några dagar så att växterna fröar av
sig
För bort från ängen --> Magrare jord
snabbare
Anläggningsmetoder 3-7: Platser med högt näringsinnehåll = hög riklighet av högväxande gräs och örter eller gräsmatta med tät grässvål.
Anläggningsmetod 3:
Plöj/harva/fräs i april/maj.
Så högväxande ettåriga snabbväxande blommor,
t.ex. blandning av honungsfacelia, oljerättika, vitsenap och bovete.
Slå när de har blommat ut--- För bort genast.
Upprepa fler år eller så ängsväxter
augusti/september.
Sköt sedan enligt metod 1 eller 2 → Magrar jorden och minskar
potentiella"ogräs"
Anläggningsmetod 4:
Plöj/harva/fräs i april/maj.
Så näringskrävande grödor (t.ex potatis,
kålsorter, rotfrukter)
Använd INGA gifter eller gödsel.
Skörda grödorna.
Upprepa fler år eller så in ängsblommor.
Sköt enligt metod 1 eller 2 → Magrar jorden
snabbt.
Anläggningsmetod 5:
Gräv bort grässvålen och matjorden minst 10cm.
Så ängsblommor i augusti/september eller
april/maj.
Sköts enligt metod 1 eller 2 → Rotogräset försvinner och även största
näringsinnehållet.
Anläggningsmetod 6:
Lägg ut sand 0mm-8mm (eller annan näringsfattig
moränjord) gärna mer än 10cm
Så ängsblommor i augusti/september eller april/maj.
Sköts enligt metod 1 eller 2 → Näringsfattig jord/sand gynnar blommorna.
Anläggningsmetod 7:
Gräv bort grässvålen och matjorden.
Fyll eller blanda in natursand (5cm eller mer)
Så ängsblommori augusti/september eller april/maj.
Slå enligt metod 1 eller 2. → Bättre att få bort rotogräs än metod 6
Efter denna genomgång av anläggningsmetodik
blev det diskussioner om bekämpning av de mycket invasiva arterna lupin och
jättebalsamin.
Dessa arter har under de senaste 10 – 15 åren
ökat kopiöst i naturen. Där de fått
fotfäste har de med sin otroliga växtpotential på många ställen totalt slagit
ut den ursprungliga artrikedomen. Det är viktigt att delta i bekämpning av
dessa arter.
Text och bild: Birthe Wistbacka